So-Su Bk har många duktiga ekipage, varav några har erövrat något-eller några utav våra Vandringspris. De kommer att presenteras här, vi ser fram emot många olika ekipage på denna sida.
2010
Elffors vpr till bästa appellklasshund:
Namn på förare och hund:
Sofie Brattborn och Jollychap’s Know Your Rights ”Tristan”
Ålder på hund:
3 år
Ras:
Australian Shepherd
Meriter:
Uppflyttad lägre spår, 1:a pris lkl1
Tävlingsgren/ar:
Bruksspår och tävlingslydnad
När skaffade du din första hund:
För snart 3 år sedan, Tristan är min första egna hund.
När började du med tävling:
Under 2010 tog vi mod till oss och gav oss ut på tävlingsbanan för första gången.
Varför valde du din gren som du tävlar i:
För att det är så himla roligt! Det är Tristan som har gett mig intresset för brukset, att spåra är bland det bästa han vet och det är svårt att inte gilla något som ens hund älskar. Det är något speciellt med att få följa sin hund i linan medan han ser till att vi tar oss fram på rätt väg.
Roligt minne:
Namn på förare och hund:
Per Källberg
Grimlock´s Banshee
Ålder på hund:
6 År
Ras:
Malinois
Meriter:
SM Guld i spår för Belgiska Vallhundar 2010. Det var vår första elittävling i spår och vi skrapade ihop närmare 600p med bakspår.
10:e plats på bruks SM i skydd 2010. Vi missade på spårdelen…
SM Silver i skydd för Belgiska Vallhundar 2010.
Uttagen till nordiska mästerskapen 2010 i skydd.
DM- och klubbmästare i skydd.
Hkl sök
Tävlingsgren/ar:
Skydd
Spår
Sök
Rapport, premiär nu i vår.
När skaffade du din första hund:
Banshee är min första hund.
När började du med tävling:
Jag började träna för tävling när hon var 8 månader. Hon var 2 år när tävlingspremiären klarades av.
Varför valde du din gren som du tävlar i:
Jag halkade in på ett bananskal. En bekant till mig fick med mig i den skyddsträningsgrupp som då arangerades av Inge Eriksson. Vi tränade 3 år tillsammmans och mycket av min framgång kan tillskrivas all den tid han lade ner på grundträning av mig och Banshee. I skyddet är det väldigt mycket värt om hunden är så bra tränad att föraren inte måste göra precis allt rätt för att få höga poäng. Det är så mycket att tänka på som förare att det fantastiskt om båda strävar mot samma genomförande.
Roligt minne:
Att ha kommit till SM är såklart kul men jag tycker de roligaste stunderna är när man får till inlärning som verkligen passar hunden så bra att man kan se stora framstegen direkt. I skyddet sker det då och då och är alltid lika givande men föregås alltid av det problem som ska lösas. När jag började med rapport hade jag mycket bra insikt i vilka färdigheter Banshee besatt och kunde använda dessa för att nästan helt kringå problem. Jag och min flickvän/hjälpförare Kim planerade träningen med dessa färdigheter som utgångspunkt för att ge henne precis det hon behövde stärkas i. Resultatet har varit smått fantastiskt för alla inblandade. Att ha tränat rapport 15 ggr och vara redo för lägre klass är mitt bästa minne.
Klubbmästare i spår
Klubbmästare i sök 2009, 2010
Klubbmästare i lydnad 2009, 2010
2 CACIOB ( Internationella Lydnadscertifikat )
Deltagit i SM Lydnad 2011
Kvalat till SM Sök 2011 ( var tyvärr sjuk då och kunde ej deltaga )
Tävlar Elitklass i Lydnad och Sök
Sök
Lydnad
Spår ( var skadad när vi skulle debutera i lägre spår i höstas men hoppas på premiär nu till våren )
Efter genomgången kurs på SBK vann vi den avslutande tävlingen, typ appell. Det var inte så populärt bland de övriga
”militäriska gubbarna” att se sig slagna av en 12 årig tjej med sin första hund.
På den tiden var det enbart ryck och slit i kopplet och så kallad kadaverdisciplin.
Den hunden hade jag i 10 år.
Efter en del uppehåll i ” hunderiet ” började jag tävla aktivt på 80-talet.
Blev introducerad för ca 25 år sedan av en god vän Lennart ” Lette ” Ek och har sedan dess tränat sök 2 gånger i veckan utan att tröttna.
Då brinner man verkligen för denna härliga sport som är lika fascinerande varje gång.
Har även haft en del sökkurser på klubben.
Lydnaden har jag tidigare bara kört lite vid sidan om. Har velat ta titeln Lydnadschampionat på mina hundar för att det är roligt att meritera
dem. Sedan har vi helhjärtat ägnat oss åt bruksarbetet igen.
Dock, vad gäller Fokker, som blev SELCH tidigt och dessutom kvalade till SM blev jag liksom tvungen att fortsätta även med denna gren.
Spår är ju alltid lätt att träna då man inte är beroende av andra utan kan träna själv.
Dessutom är mitt liv att vara ute i skog och mark.
1 av 3 Schäfrar i Sverige ha deltagit i ett SM i Lydnad, även om vi inte
kan konkurrera i snabbhet och precision med alla Bordercollies. Är ju
liksom en fysisk omöjlighet med 40 kg långryggad Schäfer.
Sedan är det ju alltid en glädje att se hur poletten trillar ner när man legat vaken en hel natt och klurat på något moment i inlärningen.
Och alla upphittade saker inte att förglömma, typ nycklar, mobiler,plånböcker mm som en smått förvirrad matte bara strör omkring sig på promenaderna. Då är det inte svårt att älska sin hund.
Glömmer heller inte när jag kastade iväg några föremål i skogen för att träna uppletande och hunden efter att raskt ha avlämnat 3 stycken
bara står och glor upp i himlen.
Jag tycker förstås att jag har världens mest korkade hund ända tills jag
ser en liten halskedja som fastnat på en gren 3 m upp i luften.
Älskade Fokker…det är bara att konstatera vem det är som är korkad i den här familjen…
